Förintelsens minnesdag: När började vi vänja oss vid tystnaden?

I samband med Förintelsens minnesdag visades En resa genom Förintelsen – Min farfars berättelse. Efteråt samtalade Liv Weisberg, landshövding Allan Widman, kommunalråd Dzenita Abaza och Andreas Juhl (Kalmar läns museum) om hot, yttrandefrihet och civilkurage – och om varför demokrati aldrig kan tas för given.

I samband med Förintelsens minnesdag genomförde Kalmar läns museum en filmvisning och ett efterföljande samtal om minne, ansvar och demokrati i praktiken. Dokumentärfilmaren Liv Weisberg visade En resa genom Förintelsen – Min farfars berättelse, där hon tillsammans med sin farfar återvänder till platser som bär på ofattbara erfarenheter från andra världskriget.

Samtalet tog avstamp i en obekväm men nödvändig fråga: vad händer med ett samhälle när hot gör att människor tystnar – och när berättelser som dessa inte längre kan berättas fritt? När vittnesmål ifrågasätts eller tystas är det inte bara individen som drabbas. Då skadas demokratin.

Här blev också en sak tydlig: Demokrati är inget vi kan ta för givet – det ser vi tyvärr tydligt i vår omvärld. Därför måste vi stå upp för demokratin i vardagen, varje dag. För om vi inte gör det, då kan vi stå där en dag och undra: när började vi vänja oss vid tystnaden?

Medverkade gjorde Liv Weisberg (Forum för levande historia), landshövding Allan Widman, kommunalråd Dzenita Abaza samt Andreas Juhl från Kalmar läns museum. Samtalet kretsade kring mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och hur myndigheter, museer, skola och civilsamhälle kan samverka för att stärka civilkurage och demokratisk motståndskraft.

Museer har ett tydligt bildningsuppdrag och ett högt förtroende i samhället. I samtalet lyftes också hur demokratisk bildning kan göras konkret – i skolor, föreningar och i vardagen. Avslutningsvis återkom den enkla men avgörande frågan: Vad kan jag göra – och vad kan vi göra tillsammans – för att hålla demokratin levande?